Riskfyllt att avskaffa strandskyddet

Riskfyllt att avskaffa strandskyddet”

 

Att börja bygga mer i riskmiljöer nära sjöar, älvar och kust vore ett stort misstag. Det finns många skäl att bevara och även förstärka strandskyddet, skriver Karin Lexén, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen i en debattartikel på SvD.se.

 Debattartikel 

Sommarens torka och skogsbränder har på ett förödande sätt visat prov på hur sårbara vi är inför klimatförändringarna. Samtidigt har flera partier ifrågasatt det nuvarande generella strandskyddet, ett av de bästa skyddsvärn vi har mot byggande i riskfyllda strandnära lägen.I Sverige har hittills frågor om klimatanpassning och sårbarhet inte fått så stort genomslag. Konsekvenserna av sommarens extremväder borde ha förändrat det perspektivet. Ett huvudproblem med klimatförändringen är att effekterna kommer att bli svårförutsägbara. Vårt behov av att stärka skyddet mot sårbarhet inför mer extrema väderhändelser har därmed ökat.

Strandskyddet, som undantar de 100 metrarna närmast stranden från bebyggelse, är inte bara en viktig del av allemansrätten och ett skydd för alla de fåglar, fiskar och växter som är beroende av strandzonens näringsrika miljö. Strandskyddet är dessutom ett effektivt skydd mot effekterna av extrema skyfall och översvämningar, eftersom strandskyddet styr bort bebyggelse från den riskabla vattenlinjen. Mark med växtlighet som inte är bebyggd eller hårdgjord har en förmåga att behålla vatten och dämpa översvämningar. Den kan också filtrera och mildra utsläpp från översvämmade avlopp och dagvattenbrunnar.

Idag står Sverige – tack vare strandskyddet – bättre rustat än många andra länder mot naturskador på bebyggelse och infrastruktur, kopplade till ett framtida klimat med betydligt fler extrema väderhändelser. Samhället kommer att spara stora summor på att byggnader, vägar, elnät och annan infrastruktur styrs bort från stränderna. Att börja bygga mer i riskmiljöer nära sjöar, älvar och kust vore följaktligen ett stort misstag.
Det är därför mycket oroande att det såväl från allianspartierna som från socialdemokratiskt håll har förts fram förslag som innebär att luckra upp de strandskyddsregler som vi har idag. Det skäl som förs fram är att strandskyddet, så som det är utformat idag, skulle motverka en positiv landsbygdsutveckling. Man önskar skapa ett mer flexibelt system som är bättre anpassat efter de lokala förutsättningarna.

Naturskyddsföreningen har varit engagerad i strandskyddsfrågan under hela vår historia, innan det generella strandskyddet infördes genom 1952 års strandlag och fram tills idag. Vi är bekymrade över att den politiska debatten förs utifrån en snedvriden bild. Vi är också mycket oroliga över att kortsiktiga beslut ska riskera såväl allemansrätten som skydd av sårbar natur och förvärra konsekvenserna av klimatförändringen.

Sverige behöver ett lagfäst, långsiktigt och rättvist strandskydd, inte en ordning som innebär ett skydd som varierar mellan kommuner och mandatperioder och som är avhängiga den enskilda kommunens kapacitet och kunskap. En rapport från 2013 beställd av Naturvårdsverket visade att bortåt 85 procent av kommunernas beslut om strandskydd var direkt felaktiga, sannolikt eftersom kommunerna ofta varken har kapacitet eller de kunskaper som krävs för en korrekt bedömning. Trycket på att få fram dispenser är hårt på vissa platser, även när det försämrar för natur och friluftsliv.

Vad gäller behov av flexibilitet och möjlighet till anpassning till de lokala förutsättningarna så finns det redan idag särskilda lättnadsregler för bostadsbyggande på landsbygden, som är relativt enkla att använda. De kommuner som prioriterat frågan blir också fler. Dispenser på grund av så kallad landsbygdsutveckling i strandnära områden (LIS) har från en ganska låg siffra ökat med nära 500 procent på fem år.

Länsstyrelserna kan redan idag under vissa förutsättningar utvidga strandskyddet upp till 300 meter om det behövs för att säkerställa strandskyddets syften. Dispens från förbudet får bara ges om det finns särskilda skäl. Trots det formellt starka skyddet har redan med nuvarande regelsystem allt fler stränder bebyggts, till nackdel för friluftslivet och en lång rad växt- och djurarter. För alla som inte har råd med en egen strandtomt blir det ännu svårare än det är idag att uppleva och upptäcka strandnära miljöer. När ett område väl är bebyggt går det inte att vrida tiden tillbaka. En utbyggnad av bostäder i strandnära lägen på attraktiva platser medför fler avspärrade stigar och privatskyltade badvikar. Denna tendens märks såväl i t ex Stockholms skärgård som på västkusten.

Det är en viktig del av vår livskvalitet att vi får röra oss fritt i naturen. Stränderna och vattnet utanför hör också till allemansrätten. Om strandskyddet inskränks ytterligare, riskerar en stor del av vår kust att bebyggas. Det kommer också på sikt, med ökade problem med skyfall och översvämningar i klimatförändringens spår bli mindre attraktivt att bosätta sig strandnära. Ett exempel på det är att Länsförsäkringar nu slutat försäkra ny bebyggelse i riskfyllda strandområden. Det finns alltså en stor risk att ett eroderat strandskydd på sikt snarare kommer medföra att många områden blir mindre attraktiva än mer.

Det finns alltså många skäl att bevara och även förstärka strandskyddet som det ser ut idag. Det krävs nytänkande för att möta alla krav som ska jämkas i den kommunala planeringen i ett förändrat klimat. Men att avskaffa ett strandskydd som är unikt, funktionellt och flexibelt är direkt kontraproduktivt. Denna sommar har tydligt visat riskerna med dålig framförhållning inför ett mer oförutsägbart klimat. Nu krävs det klokskap och ett helhetsgrepp för att så långt det är möjligt minska Sveriges sårbarhet inför klimatförändringarna. Ett bihållet starkt och generellt strandskydd är en viktig grund i en sådan beredskap.

Karin Lexén, generalsekreterare, Naturskyddsföreningen
> Läs artikeln på SvD.se och deltag i debatten